I DN recenseras Jens Lapidus nya bok ”Livet Deluxe” av Jens Liljestrand. Visst, Liljestrand tar på sig hela litteratursnobbsdräkten när han kirurgiskt skriver recensionen i Lapidus stil. Han visar med all tydlighet att Lapidus Ellroy översättning inte imponerar fullt ut – att det här är något även Doktor Liljestrand kan klämma ur sig (om han ville). Slutklämmen är stenhård: på gränsen – Solna stylee
L-shunnen: James Ellroy på räkfrossa.
J-lassen: Dennis Lehane ultra light.
Men
Om recensionen och/eller boken är bra eller inte spelar kanske inte så stor roll. Titta på effekten!
Vad betyder det för båda?
Jag har inte sett någon recension få sådan spridning. Tror inte att det är många artiklar på DN.se som kommer upp i sådana siffror. Satt jag på Wahlström & Widstrand skulle jag jubla nu. Det skulle smällas korkar och klirras i glas.
Liljestrand är säkert nöjd han med. Han är själv författare. Iof långt från Sthlm Noir, men han vet ändå vad det innebär att bli recenserad.
Lapidus skulle säkert bli en best-seller i vilket fall som helst. Men om han fick välja att få sin bok sågad på något sätt och av någon så kan det bara vara så här.
