Hur lär man känna en person på 40 min?

Har under åren och inte minst på senaste tiden gjort en hel del rekryteringar. Både i Sverige och i andra länder. Utmaningen är som alltid att på kort tid förstå vem det är man har att göra med.

Rapa CV är trist och meningslöst. Standardfrågor som ”fem bra och fem dåliga sidor” är ju döden – både för den som ställer och den som ska tvingas svara. Ärligt talat, har man inte ett bra svar på det, ja vad ska man då ha svar på?

Det man vill ha fram är ju vem det är bakom masken.the-strangers-2

Så, dags att sätta ihop något nytt. Något som inte är så väntat och som hjälper till att relativt kvickt säga något om en person.

Har snott en grunden till de här frågor från en podd jag var med i av Anna Arvidsson (fd. Bonnier Brand Studios) och Niklas Hermansson. Är inget jätterevolutionerande och många företag jobbar sen länge med att hitta frågor som snarare bidrar till en diskussion än ”kontroll”. Jag tycker ändå att de här frågorna är bra och att de snabbt ger en relativt nyanserad bild av en person.

  1. Beskriv dig själv med ett ord
    Kanske mer intressant än vad folk svarar är hur de svarar. 
  2. Vad ser du är viktigt för att lyckas som ledare? Över gränser?
    Beror så klart på vilken typ av tjänst man söker. Men bra att blanda ”flummiga” frågor med väldigt konkreta.
  3. Vad skulle den person som står dig närmast säga är den grej som hen stör sig mest på?
    En spännande grej är bara att se vem personen anser vara sin närmaste.
  4. Varför vill du jobba här?
    Blir ofta bra diskussioner om vad som är viktigt.
  5. När är du som mest lycklig?
    Vill man ju veta
  6. Vad är viktigt för dig för att du ska prestera/göra det bästa jobba du kan?
  7. Du äger en billboard under en dag på nåt fett ställe – vad står det på den?
    Kanske den konstigaste frågan, men avslöjar en hel del. Blir det något personligt, nåt om jobbet? Kommer hen inte på något?
  8. Hur skulle dina medarbetare/kollegor beskriva dig idag?
  9. Vilket är ditt bästa köp för under 1000 spänn det senaste året?
    Nej, det här är nog den konstigaste frågan. Fast väldigt bra. Kan avslöja så mycket om vad folk brinner för.
  10. Tillräckligt bra i tid vs. 100% och sent?
    I 99 fall av 100 blir det här en diskussion om hur man prioriterar
  11. Varför kommer folk här tacka mig för att jag anställde dig?
    Självinsikt någon?
  12. Vad gör du när det blir för mycket och du blir ofokuserad?
    Nästan alla svarar ”tränar”, ”springer” etc. 
  13. Du har en medarbetare som inte är nöjd, med sin situation, hur hanterar du det?
    Lite tråkig, men bra.
  14. Vad vill du veta?

Sen skulle jag säga att det absolut viktigaste är att våga ta in någon i processen som tänker helt annorlunda. Kan vara smärtsamt.

Det är inte allt för sällan som min initiala känsla är fel, men med de här frågorna (och lite hjälp från andra) tycker jag att jag träffar bättre.

En stad utan butiker

Om man ser på hur stor andel av totalen som e-handel tar och hur mycket enklare det är faktiskt handla via nätet så finns det ingen anledning att tro att fysiska butiker skulle klara sig.

Vad finns det för dig anledning för mig att överhuvudtaget gå in i t.ex. en matbutik? Det skäl som kan finnas är väl möjligen tillgänglighet. Eller slump. Då blir den enda egentliga konkurrensfördelen läge. Alltså ett av fyra ”P” om man vill gå tillbaka till de gamla principerna. Och det vill man ju ibland.

Ett annat skäl skulle möjligen kunna vara att det är lite mysigt att gå i en butik – att man kan plocka från hyllorna och titta bland sakerna.

Flera anledningar än så finns egentligen inte.

Ser man till andra kategorier (kläder, elektronik etc) så ser det väl ännu värre ut. Ett inte helt ovanligt scenario är att dessa butiker i dag enbart används som showrooms för näthandlare.

Kanske det mest slitna men sanna exemplet:

Du går in i en butik. Provar ett par skor. Tar upp telefonen och köper dem där du får bäst pris, snabbast leverans och bästa möjliga betallösning. I 99 fall av 100 så kommer det inte vara från den butik du faktiskt står i.

Men att e-handeln ökar är inget nytt. Dibs har i flera år givit ut den utmärkta ”E-handelsrapporten” och årets siffror är lika tydliga som tidigare år.

  • E-handeln har ökat 16% i år
  • Resor är fortfarande störst (49%) och omsätter svindlande 144 miljarder sek.
  • Tittar man på drivkrafterna att handla på nätet så är det pris, bekvämlighet och utbud.

Så där klickar plötsligt tre ”P” in. Förmodligen alla fyra.

Även om det är dåligt att använda sig själv som exempel så tänker göra det ändå. Jag handlar nu för tiden i princip all mat, all elektronik, Bokar alla resor och beställer alla biljetter online. Gör alla bankärenden. Jag går i princip aldrig i butiker. Om det inte är på infall, slump, kalla det vad du vill.

Det jag tycker är det intressanta är vad det hör gör med samhället och då tänker jag kanske mest på stadsbilden.

Ddr 80-tal
DDR 80-tal

Betyder det att vi är på väg mot en stadsbild likt DDR när det var som värst? Att det kommer finnas noll och ingen anledning att röra sig på säg Drottninggatan om man inte har ett mål annat än att handla?

Förmodligen inte. Staden kommer säkert ha ett liv. Även om det inte är samma liv. Men jag tror däremot inte att det är en liten skobutik man ska satsa på att öppna där.

Ps.

Inte 100% relaterat men intressant om skillnaden i kundbeteende online vs fysisk butik.

Köp och mät sociala medier rätt

I senaste numret av Dagens Media fick jag äran att tillsammans med Manuel Lemholt Berger och Jerry Silfwer (aka Doktor Spinn) uttala mig kring hur man mäter och utvärderar sociala medier. Det hela blev en bra artikel av Synnöve Almer och jag erkänner att jag blev rätt så nöjd när jag såg hur mycket plats det jag sagt fått ta.

Tyvärr så ligger artikeln uppe på nätet endast för prenumeranter men jag tänkte bjuda på mina svar i sin helhet. Hoppas det kan hjälpa eller inspirera till vidare tankar. Och om du undrar något mer är det bara att höra av sig. Enjoy!

/Johan

Är det överhuvudtaget möjligt att mäta ROi i sociala medier, så som man gör i traditionella medier?

Ja det är möjligt. Det är däremot svårare iom att vi inte riktigt fått fram en gemensam standard för hur vi gör än. Ett av problemen är ju att vi ibland inte ens vet riktigt vad vi menar när vi säger ”sociala medier”. Är det allt som är digitalt och delbart? Eller är det bara våra Facebook-sidor och Twitter-konton vi menar?

I vissa branscher är det så klart lättare. Jobbar du med e-handel är det förmodligen t om lättare att få fram ett exakt värde på dina insatser i So Me jämfört med andra medier. Anledningen är att man har klara konverteringspunkter och jättetydliga mål med det man gör. T.ex:

Jag har en nätshop som säljer strumpor. På min Facebook-sida samlar jag ihop en massa folk som jag för en dialog med. Mitt mål är att så många som möjligt av dessa ska ta sig från FB-sidan till min sajt och där köpa strumpor (helst de strumpor där jag har högst marginal).
Vi ska sälja strumpor som kostar 100 kr. Via det vi gjorde i SoMe så sålde vi 1000 st. Kostnaden var 5000:-. Då funkar det ju enkelt. Gain/cost=roi.

Varje inlägg jag gör kan mätas och utvärderas separat (jämför ”vanliga” kampanjer);

  • vilket drev mest trafik till butiken
  • vilket sålde bäst
  • vilket valde mina fans att kommentera
  • vilket valde de att sprida vidare till sina vänner och så vidare

Men intressantare än att titta på enskilda ”kampanjer” är att titta på vad det gör med relationen till mina kunder på längre sikt. Det är där den verkliga vinsten ligger. So Me är inget ”kampanjverktyg” utan ett långsiktigt arbete med att bygga lojalitet.

Vi kan ju även snegla på andra mått som t.ex. PR-värde för att få en uppfattning om vad det är värt att folk pratar om våra produkter.

I vissa fall får man nog helt enkelt bestämma sig för vad man tycker vissa saker är värt. Då vi har en ganska bra uppfattning om vad värdet av andra medier är så kan vi alltid börja med att jämföra med det. ”Är 1000 exponering i So Me värd mer eller mindre än 1000 exponeringar i print?”

Vilka metoder tycker du i sådana fall att man borde använda för att säkerställa ROI i sociala medier?

Att sätta väldigt tydliga mål och ha en väldigt tydlig bild av vad man vill uppnå är nyckeln. Att bara säga ”Vi ska finnas på Facebook och Twitter” hjälper ingen.

Har du ett tydligt mål kan du mäta mot det, helst på action-nivå:

  • Besökarna ska skicka in sitt telefonnummer
  • Minst X % ska kommentera

Vilka aspekter borde man mäta, och vilka borde man inte mäta (typ likes, tweets etc)?

Här finns det ju ett gäng. Igen så beror det ju på vad man vill uppnå. Om det är spridning man vill åt så är det ju likes och retweets, är det försäljning är det hur många som kommer till försäljningsstället från t.ex Facebook. Några exempel till:

  • Leads – hur många leads kommer in från våra SoMe-kanaler
  • Mentions – hur många pratar om oss
  • Sentiment – gillar de oss
  • Comments – får vi några kommentarer
  • Number of followers/fans – hur många aktiva fanns har vi
  • Shares – delar folk med sig av vårt innehåll
  • In-links – hur många länkar till oss
  • “Likes” and “Pluses”- hur många “enkla interaktioner” har vi

Vilka är de stora utmaningarna när man mäter ROI i sociala medier?

Att man inte vet vad man vill uppnå. Då är det omöjligt att mäta.

En annan utmaning är att våga prata om reella värden. Alltså i kronor och ören. Jag tror det är helt nödvändigt att göra det. ”Nåt är det värt” kommer inte hålla framöver.

Det handlar om att komma ner på specifikt mätbara och värdesatta mål så ofta man kan. Det kan ju låta jäkligt trist och kamrérsaktigt att säga det så, men det är den lättaste vägen fram.

 

En bra recension för Jens?

I DN recenseras Jens Lapidus nya bok ”Livet Deluxe” av Jens Liljestrand. Visst, Liljestrand tar på sig hela litteratursnobbsdräkten när han kirurgiskt skriver recensionen i Lapidus stil. Han visar med all tydlighet att Lapidus Ellroy översättning inte imponerar fullt ut – att det här är något även Doktor Liljestrand kan klämma ur sig (om han ville). Slutklämmen är stenhård: på gränsen – Solna stylee

L-shunnen: James Ellroy på räkfrossa.
J-lassen: Dennis Lehane ultra light.

Men

Om recensionen och/eller boken är bra eller inte spelar kanske inte så stor roll. Titta på effekten!

Tre dagar efter publicering
Fler och fler...

Vad betyder det för båda?

Jag har inte sett någon recension få sådan spridning. Tror inte att det är många artiklar på DN.se som kommer upp i sådana siffror. Satt jag på Wahlström & Widstrand skulle jag jubla nu. Det skulle smällas korkar och klirras i glas.

Liljestrand är säkert nöjd han med. Han är själv författare. Iof långt från Sthlm Noir, men han vet ändå vad det innebär att bli recenserad.

Lapidus skulle säkert bli en best-seller i vilket fall som helst. Men om han fick välja att få sin bok sågad på något sätt och av någon så kan det bara vara så här.

Social Media R O What? #SMROIevent

Idag höll Informator ett seminare på China Teatern i Stockholm. Det skulle handla om hur man arbetar med lönsamhetsberäkningar (Return On Investment) i sociala media.

Return on Investment

Redan innan var jag något skeptisk. Min känsla var att det här skulle bli mer sociala media och mindre ROI. Precis så blev det också. Det fanns dock ett par höjdpunkter.

John Lawson
John Lawson

John Lawson@colderICE. Bara namnet gör ju att man blir glad. Dessutom hade John döpt sin dragning till The 5 Fingers of Death: Engaging Social Media to Crush your Competition. Precis så var det. Högljudt, bräkigt, roligt och väldigt amerikanskt. Vad sägs om det här citatet?

”Social media is hard. I got 44 000 followers on Twitter but I can’ t get them to piss on me if I was on fire”

Något vidare prat om ROI blev det inte, men det var riktigt underhållande och bra ändå. Visst var det en Dr Fox-effekt över det hela. Framträdandet var trots allt större än innehållet.

Brit Stakston (@britstakston”Måste vi prata med dem också, räcker det inte med ett Facebook-konto”? var inspirerande och (som vanligt) mycket bra. En av de mer intressanta partierna handlade om hur våra värderingar färgas av hur vana vi är vid mediet. Ett annat var om hur tolkningen av ”likes” och kommentarer på t.ex. Facebook kan övertolkas och i värsta fall få alldeles för stora konsekvenser. Här kom bl.a. exemplet med den olyckliga Volvo-anställda som fick sparken efter att ha kallat sin arbetsplats för ”Dårhus” på Facebook. Finns f.ö. en Facebook-grupp ägnat åt det 🙂 Fortsätt läsa ”Social Media R O What? #SMROIevent”

5 bra saker från veckan som gått

Här följer 5 saker jag tycker varit intressanta under den senaste veckan.

1. Smart ser på framtiden

Kul projekt (eller ja, kampanj) där Smart lät en konstnär måla bilder av framtiden på en bil. Vilka motiven var bestämdes av folk på Twitter genom att skicka ett meddelande till @smartfortwoUK som sedan Johanna Basford illustrerade. Så här såg det ut:

2. Interactive Music Machine

Med 1-6 på ditt tangentbord styr du vilka ljud som ska spelas. Egentligen är det rätt korkat, men också riktigt inspirerande. Testa själv så får du se.

3. Bubbla?

VC-bolagen i USA letar desperat efter ”nästa Facebook”. Det börjar synas på priserna på bolag som nu köps upp. Linkedin introducerades på börsen och är nu värt mer än 11 ggr sin årliga försäljning. Största övervärderingen måste ändå varit Twitters köp av den halvdana programvaran Tweetdeck för galna $40 miljoner. Lite överhettat…

4. Appar, appar, appstore

Nu har Apple fler än 500 000 olika appar i sin affär. Vi har köpt mer än 15 miljarder appar och Apple är världens rikast IT-företag. Det går bra nu… Kolla på den här fina beskrivningen av Appstores otroliga siffror.

Original file @ http://c3316209.r9.cf0.rackcdn.com/500kAppsInfographic.png
Klicka, den är jättestor

5. Wired som prenumeration till iPad

Att det går att prenumerera direkt i iPad-versionen av tidningen Wired känns kanske inte helt sensationellt. Men priset! 149 kr per år. Där har Bonniers (med Mag+) lite att bita i. DN kostar t.ex. 199 kr per månad och Sköna hem 55 kr per nummer (vilket skulle motsvara 660 kr/år).

 

Det var det. Och tveka inte att fylla på om du har något du tycker var extra kul, spännande, märkligt i veckan.

Trevlig helg!

Kundresan slutar senare än man kan tro

Har precis avslutat min prenumeration på T-post. Inte för att jag inte gillar produkterna utan helt enkelt därför att jag inte har rum för fler t-shirts med spexiga/snygga/roliga tryck.

#62 Under Surveillance - T-post
T-post #62 Under Surveillance

Det var lite halvkrångligt att komma ur min prenumeration visade det sig. Jag fick maila ett antal gånger med kundtjänst (som f.ö. var mycket bra) och var tillslut tvungen att i efterhand godkänna deras villkor. Ett av dem var att det var två nummers uppsägningstid. Inte helt lyckat. Jag tror att ett av de största misstagen man kan göra är att försvåra för kunder att avsluta relationen. Och varför tror jag det? Jo, för den enkla sanningen är att:

Hur bra det än varit så blir den sista upplevelsen den jag tar med mig.

Kundresan slutar mycket senare än man kan tro. I själva verket är det inte förrän relationen upphört. Och t om måste du se till att kunden är nöjd. Annars vet man aldrig vad som kan skrivas om en…

Hur det går på för dig på Twitter?

Hur vet man hur det går på Twitter?

Det är en både bra och relevant fråga men inte helt lätt att besvara. För att slippa svara skulle jag så klart kunna hävda att frågan är fel ställd. Att den måste vara mer precis, att det beror på vad man vill uppnå, vilka mål som är satta etc. Men nu tänkte jag försöka låta bli det. För ibland måste man kunna svara på de enkla frågorna på ett lika enkelt sätt som det är ställda.

Här är mitt tips på två tjänster som ger dig en idé om ”hur det går på för dig på Twitter”:

Klout

En enkel och kul tjänst som bl a ger dig ett värde ”Klout score” som du kan jämföra med dina konkurrenter (eller vänner).

Klout själva förklarar sina poäng på det här viset:

The Klout Score is the measurement of your overall online influence. The scores range from 1-100 with higher scores representing a wider and stronger sphere of influence.

Det ser ut så här:

Är lite besviken över mina 39 poäng men det är bara att köra på...

Förutom poängen går det att få en del grafer som visar hur det gått över tid.

klout-score-graph
Det går åt rätt håll iaf. Alltid något.

Fördelar: Snyggt, snabbt, enkelt

Nackdelar: Du får det Klout ger dig.

Peerindex

Precis som på Klout bygger Peerindex också på ett sammantaget poäng som du kan jämföra med andra.

Our core offering is built around topic-based authority rankings. We gather and analyse publicly available data to create a picture of your authority and activity on a given subject.

Mitt spontana intryck är att Peerindex jobbar hårt på att väga in fler källor. Du kan länka in såväl Facebook- som Linkedin-konton men även dina bloggar eller andra, mindre, nätverk du är med i. Peerindex har den något uttjatade ”Beta”-stämpeln och allt detta lirar inte ihop men det kan bli bra när det väl kommer.

Även här får du små snygga grafer och tabeller som jämför dig med personer i ditt nätverk.

Fördelar: Väger in många källor, ambitiöst

Nackdelar: Känns ganska mycket ”beta”, det tar upp till 7 dagar innan allt är uppdaterat och din ”score” stämmer

Ska man välja en?

Nej. Pröva båda. De är gratis.

Kolla hur smart/duktig/rolig jag är (eller tryck +1)

Techcrunch läser jag att Google är i full färd med att utveckla sin +1 knapp (motsvarigheten till Facebook like).

Idén är ganska enkel: blanda in riktiga människors åsikter i viktningen av sökresultat. D.v.s ju fler +1 du har desto bättre för dig när någon söker på din produkt, ditt varumärke eller ditt namn på Google. Det tidigare försöket, Google Buzz för en ganska så tynande tillvaro, vilket inte minst syns i artikeln på Techcrunch.

Personligen tycker jag det är en bra idé, desto mer rekommendation från riktiga människor desto bättre. T ex att koppla ihop Facebook med sök som Bing redan gör med Social Search.Men frågan är om någon orkar med en knapp till och frågan blir också ”what’s in it for me?”

  • Facebook = syns på min wall och ger mig chansen att visa mina vänner hur smart/duktig/rolig jag är
  • Twitter = hjälper mig att snabbt få ut något på Twitter för att visa folk jag inte alls känner hur smart/duktig/rolig jag är
  • Google +1 = hjälper företag (främst) att hamna lite högre på Google…

Jag vet inte, men det känns som det fattas något för att det riktigt ska lyfta. Jag tror faktiskt inte att tillräckligt många förstår varför de ska trycka +1. Googles smala lycka är att ingen kommer våga låta bli att lägga in knappen. Det kan göra att det snabbt får effekt, vilket leder till att nyttan blir tydlig och att fler trycker på knappen osv osv. Den som lever får se…

Än så länge är det ett experiment och vill man testa det hela så går det, men det krävs en del för att komma igång.

Då var det sagt. +1 på den va? [google1]

Tack till @johanwiklund för tips om artikeln

Varför du SKA googla dig själv

Som de flesta börjar lära sig är din digitala identitet viktig. När det gäller att söka jobb, få uppdrag eller kanske inför den kommande date:n.

Av ren självbevarelsedrift bör du då och då googla sig själv  (och vem vet kanske lite ego också). Dels för att få koll på vad andra ser men också för att ha koll på de ”tjänster” som utan att du vet om det bygger din identitet på nätet.

Ett exempel är skitfula BusinessCard2. Där kan det se ut så här:

Inte så snyggt

Jag försöker lista ut hur jag ska få dem att ta bort mig. När jag kommit på det återkommer jag.