Content är fortfarande king

På rekordtid har Disney + tagit 10% av den Svenska streaming-marknaden. 5% använder D+ varje dag. Samma siffror för är Netflix 25% och för Viaplay 8%.

Regeln om att vi tar till oss nya saker fortare håller alltså även i det här fallet. Det tog t.ex Netflix 2 år att nå de siffrorna 2012-2014.

Så trots alla olyckskorpar som kraxade om överetablering, hur smalt det var etc så gick det alltså inte bara bra utan jättejättebra.

Varför? Jag tror svaret är enkelt. Innehåll är såklart king. Fortfarande.

Saker som skulle förändra våra liv

Hittade en artikel jag tipsade om för 11 år sen. Den handlar om ”5 saker som kommer förändra våra liv”.

De fem sakerna var:

  • Usb 3
  • Videostreaming över Wifi
  • AR på mobilen
  • 3D-TV
  • HTML 5

Det är ju nästan svårt att komma ihåg hur det var innan alla dessa grejer fanns. Gick det inte att streama video över wifi? Fanns det alltså ingen form av AR på mobilen?

Nej, så klart var det så – men det är ju en svindlande tanke nu. Inget Netflix, ingen Snapchat eller Google Maps live directions. Kvar i trögladdade Flash-siter med säkerhetshål stora som blåvalar.

Det går snabbt att ta saker för givet och bra att ibland stanna upp och tänka på att givet, det är det ju inte.

Hur lär man känna en person på 40 min?

Har under åren och inte minst på senaste tiden gjort en hel del rekryteringar. Både i Sverige och i andra länder. Utmaningen är som alltid att på kort tid förstå vem det är man har att göra med.

Rapa CV är trist och meningslöst. Standardfrågor som ”fem bra och fem dåliga sidor” är ju döden – både för den som ställer och den som ska tvingas svara. Ärligt talat, har man inte ett bra svar på det, ja vad ska man då ha svar på?

Det man vill ha fram är ju vem det är bakom masken.the-strangers-2

Så, dags att sätta ihop något nytt. Något som inte är så väntat och som hjälper till att relativt kvickt säga något om en person.

Har snott en grunden till de här frågor från en podd jag var med i av Anna Arvidsson (fd. Bonnier Brand Studios) och Niklas Hermansson. Är inget jätterevolutionerande och många företag jobbar sen länge med att hitta frågor som snarare bidrar till en diskussion än ”kontroll”. Jag tycker ändå att de här frågorna är bra och att de snabbt ger en relativt nyanserad bild av en person.

  1. Beskriv dig själv med ett ord
    Kanske mer intressant än vad folk svarar är hur de svarar. 
  2. Vad ser du är viktigt för att lyckas som ledare? Över gränser?
    Beror så klart på vilken typ av tjänst man söker. Men bra att blanda ”flummiga” frågor med väldigt konkreta.
  3. Vad skulle den person som står dig närmast säga är den grej som hen stör sig mest på?
    En spännande grej är bara att se vem personen anser vara sin närmaste.
  4. Varför vill du jobba här?
    Blir ofta bra diskussioner om vad som är viktigt.
  5. När är du som mest lycklig?
    Vill man ju veta
  6. Vad är viktigt för dig för att du ska prestera/göra det bästa jobba du kan?
  7. Du äger en billboard under en dag på nåt fett ställe – vad står det på den?
    Kanske den konstigaste frågan, men avslöjar en hel del. Blir det något personligt, nåt om jobbet? Kommer hen inte på något?
  8. Hur skulle dina medarbetare/kollegor beskriva dig idag?
  9. Vilket är ditt bästa köp för under 1000 spänn det senaste året?
    Nej, det här är nog den konstigaste frågan. Fast väldigt bra. Kan avslöja så mycket om vad folk brinner för.
  10. Tillräckligt bra i tid vs. 100% och sent?
    I 99 fall av 100 blir det här en diskussion om hur man prioriterar
  11. Varför kommer folk här tacka mig för att jag anställde dig?
    Självinsikt någon?
  12. Vad gör du när det blir för mycket och du blir ofokuserad?
    Nästan alla svarar ”tränar”, ”springer” etc. 
  13. Du har en medarbetare som inte är nöjd, med sin situation, hur hanterar du det?
    Lite tråkig, men bra.
  14. Vad vill du veta?

Sen skulle jag säga att det absolut viktigaste är att våga ta in någon i processen som tänker helt annorlunda. Kan vara smärtsamt.

Det är inte allt för sällan som min initiala känsla är fel, men med de här frågorna (och lite hjälp från andra) tycker jag att jag träffar bättre.

En stad utan butiker

Om man ser på hur stor andel av totalen som e-handel tar och hur mycket enklare det är faktiskt handla via nätet så finns det ingen anledning att tro att fysiska butiker skulle klara sig.

Vad finns det för dig anledning för mig att överhuvudtaget gå in i t.ex. en matbutik? Det skäl som kan finnas är väl möjligen tillgänglighet. Eller slump. Då blir den enda egentliga konkurrensfördelen läge. Alltså ett av fyra ”P” om man vill gå tillbaka till de gamla principerna. Och det vill man ju ibland.

Ett annat skäl skulle möjligen kunna vara att det är lite mysigt att gå i en butik – att man kan plocka från hyllorna och titta bland sakerna.

Flera anledningar än så finns egentligen inte.

Ser man till andra kategorier (kläder, elektronik etc) så ser det väl ännu värre ut. Ett inte helt ovanligt scenario är att dessa butiker i dag enbart används som showrooms för näthandlare.

Kanske det mest slitna men sanna exemplet:

Du går in i en butik. Provar ett par skor. Tar upp telefonen och köper dem där du får bäst pris, snabbast leverans och bästa möjliga betallösning. I 99 fall av 100 så kommer det inte vara från den butik du faktiskt står i.

Men att e-handeln ökar är inget nytt. Dibs har i flera år givit ut den utmärkta ”E-handelsrapporten” och årets siffror är lika tydliga som tidigare år.

  • E-handeln har ökat 16% i år
  • Resor är fortfarande störst (49%) och omsätter svindlande 144 miljarder sek.
  • Tittar man på drivkrafterna att handla på nätet så är det pris, bekvämlighet och utbud.

Så där klickar plötsligt tre ”P” in. Förmodligen alla fyra.

Även om det är dåligt att använda sig själv som exempel så tänker göra det ändå. Jag handlar nu för tiden i princip all mat, all elektronik, Bokar alla resor och beställer alla biljetter online. Gör alla bankärenden. Jag går i princip aldrig i butiker. Om det inte är på infall, slump, kalla det vad du vill.

Det jag tycker är det intressanta är vad det hör gör med samhället och då tänker jag kanske mest på stadsbilden.

Ddr 80-tal
DDR 80-tal

Betyder det att vi är på väg mot en stadsbild likt DDR när det var som värst? Att det kommer finnas noll och ingen anledning att röra sig på säg Drottninggatan om man inte har ett mål annat än att handla?

Förmodligen inte. Staden kommer säkert ha ett liv. Även om det inte är samma liv. Men jag tror däremot inte att det är en liten skobutik man ska satsa på att öppna där.

Ps.

Inte 100% relaterat men intressant om skillnaden i kundbeteende online vs fysisk butik.

Att misslyckas med lärande

reflektionAtt det är viktigt att hitta tid för att reflektera är allmänt känt. Men hur lätt är det på riktigt? Jag får helt enkelt inte till det.

”Men” tänker du kanske ”är det inte precis reflekterar du gör, just genom att skriva det här?” Och jo, det är det ju. Men det är något med kontinuitet som saknas.

Finns så klart massa olika metoder för att få till det:

  • Sätt av tid i kalendern varje dag/vecka
  • Ta en promenad på lunchen och ägna tiden åt att lyssna på något smart
  • Gå lite tidigare från jobbet och ta en omväg hem så du hinner tänka på något annat än nästa möte
  • Gå upp tidigare och sätt ett schema som innehåller både hjärna och kropp (verkar ju hänga ihop det där)
  • Lägg dig senare (borde ju i princip funka men…)

Jag har testat alla och misslyckats med alla. Samtidigt inser jag ju att det inte håller. Det gäller ju att inte göra det en gång om året – utan hela tiden. Att ha en plan och att faktiskt hänge sig åt och att följa den. Tiden måste skapas. Tas. Annars är det bara att lägga ner.

De som lyckats vet. En av de mest kända varianterna är Warren Buffets ”Hair cut Tuesday” vilket egentligen är en omskrivning för den lite tråkigare ”5-hour-rule”. Dvs fem timmar per vecka måste spenderas på lärande. Fem timmar per vecka. Det är 260 timmar per år. 6,5 hela arbetsveckor.

På senare tid har även Bill Gates varit inne på samma linje med ”Busy is the new stupid”. Låter ju aningen förmätet av en kille som man ju vet varit mer än busy hela sin karriär. Eller i alla fall tills dess att han inte behövde vara det längre. Men han har ju rätt i sak.,

Insikten är enkel. Om du på riktigt erkänner att vi lever i en ekonomi där det främsta konkurrensmedlet är kunskap så måste du skapa tid för att lära dig. Sen kan du kalla det reflektion, mindfulness, life long learning eller ”Hair cut Tuesday”. Spelar mindre roll.

 

PS.

Om du vill lära dig lite mer om hur Buffet tänker så läs den här intressanta artikeln av Michel Simmons som verkligen ansträngt sig för att förstå sig på idén.

 

 

 

Berghs

Just nu kör jag en kurs på Berghs som heter Medieköp & Strategi som en del av heltidsprogrammet Strategisk Kommunikation.

Det är verkligen så himla kul, utvecklande och ja, lite, lite jobbigt. Världen utanför står ju inte still bara för att jag kör kurs. Allt det vanliga jobbet ska ju göras ändå. Men nog gnällt om det.

Det positiva är att jag själv också får chansen att lyssna på och lära mig av helt fantastiska människor. Verkligen värt att komma ihåg att kontinuerligt lärande är så otroligt viktigt.

Siar om 2018

Under rubriken Marknadschefernas digitala budgetar 2018 uttalar jag mig tillsammans med ett helt gäng andra duktiga människor om hur vi ser på marknadsinvesteringar under 2018.

Vet inte om det är så förvånande men svaren är väldigt lika.

På frågan ”Hur stor del av marknadsföringsbudgeten lägger ni på digital marknadsföring?” svara i princip alla att det är en stor eller kanske t.o.m största delen. Att sökmarknadsföring är det som sväljer mycket av den digitala budgeten är (iaf mellan raderna) också ganska tydligt.

Tyvärr så tycker jag att det blir lite platt, trots att det är ett väldigt intressant gäng och intressanta varumärken som är med. Det blir, som vanligt, alldeles för mycket silotänk. Den riktigt intressanta frågan är ju inte om man ökar eller minskar en specifik kanal utan hur man ser på hur mixen driver affären.

 

 

 

Mobilt – siffror och statistik som imponerar

Jag håller just nu en kurs på Berghs om Content Management. När jag suttit och förberett den andra lektionen har jag uppdaterat mig lite på statistik kring Internet-användande.

Fortsätt läsa ”Mobilt – siffror och statistik som imponerar”

På tal om kreativitet

Hittade den här skapelsen i morse. Måste sitta en stolt designer på Asus just nu. Eller kan det vara ett klassiskt chefsuttalande: ”Jag vill att du tänker mer Apple…”

20111206-085205.jpg

Eurobest – några intryck

Efter att ha tillbringat en nästan en vecka i Lissabon på årets Eurobest vore det ju själva fan om man inte kunde komma hem, om inte insiktsfull så i alla fall inspirerad. Tyvärr blev jag inte direkt blåst av stolen en enda gång och tyvärr var det alldeles för mycket strul med tekniken. Något som inte känns riktigt värdigt för en tillställning av den här digniteten.

Tre dagars seminarier med några av världens främsta reklamskapare kan sammanfattas så här:

Vi jobbar inte med reklam längre, det är en dialog nu. Konsumenten är en vän och måste behandlas som en sådan. Vi måste göra något som är relevant för att det ska fungera och komma igenom bruset.

Siffror i all ära men stor och riktigt bra reklam kommer inte ur insikter, det kommer ur fri kreativitet och det måste vi se till att få utrymme till. Fast är det reklam vi gör? Vad är t.ex. Twelpforce? Eller Sneakerpedia? Är det en kundtjänst, en CRM-modul, en kampanj över tid eller något helt annat?

Förut var reklam som att spela bowling; man siktade och träffade 8, 9 käglor. Nu är det ett flipperspel; man sätter bara bollen i rörelse sen vet man aldrig hur det går (den här liknelsen drogs minst tre gånger)

Sociala medier!!! Glöm inte det. Och inte gamification heller. Allt ska vara spelbart, delbart, prata-om-bart.

Sen är vi lite osäkra på vilka roller vi ska ha, men vi behöver förmodligen någon som förstår teknik också”

Det låta förmätet t.o.m. nedlåtande. Det är det inte. Inte bara. Jag håller med om mycket. Och visst är Wieden/Kennedy, Coca Cola, AKQA, Contagious och de andra stundom både kloka och roliga att lyssna på men det hade ju varit kul med någon som vågade ta i lite. Utmana.

Det lysande undantag var Japanska Party. En byrå som inte kallar sig för reklambyrå utan Creative Lab. Party är tvärsäkra på sina roller. De har övergett den traditionella modellen med AD+Copy och har team bestående av CD+TD (Technical Director).

De är också hyggligt kritiska till mycket av det som görs av andra byråer. ”Vi gör inte skit för skit” säger Masashi Kawamura. Resultaten blir kompromisslösa och fantastiska. Så vad passar bättre än att avsluta med de här filmerna för Japansk NTT Docomo och Nike. Äkta, kreativa, delbara, prata-pm-det-bara hela vägen.