Etikett: företagskultur

Hur lär man känna en person på 40 min?

Johan YdringLämna en kommentar

Har under åren och inte minst på senaste tiden gjort en hel del rekryteringar. Både i Sverige och i andra länder. Utmaningen är som alltid att på kort tid förstå vem det är man har att göra med.

Rapa CV är trist och meningslöst. Standardfrågor som ”fem bra och fem dåliga sidor” är ju döden – både för den som ställer och den som ska tvingas svara. Ärligt talat, har man inte ett bra svar på det, ja vad ska man då ha svar på?

Det man vill ha fram är ju vem det är bakom masken.the-strangers-2

Så, dags att sätta ihop något nytt. Något som inte är så väntat och som hjälper till att relativt kvickt säga något om en person.

Har snott en grunden till de här frågor från en podd jag var med i av Anna Arvidsson (fd. Bonnier Brand Studios) och Niklas Hermansson. Är inget jätterevolutionerande och många företag jobbar sen länge med att hitta frågor som snarare bidrar till en diskussion än ”kontroll”. Jag tycker ändå att de här frågorna är bra och att de snabbt ger en relativt nyanserad bild av en person.

  1. Beskriv dig själv med ett ord
    Kanske mer intressant än vad folk svarar är hur de svarar. 
  2. Vad ser du är viktigt för att lyckas som ledare? Över gränser?
    Beror så klart på vilken typ av tjänst man söker. Men bra att blanda ”flummiga” frågor med väldigt konkreta.
  3. Vad skulle den person som står dig närmast säga är den grej som hen stör sig mest på?
    En spännande grej är bara att se vem personen anser vara sin närmaste.
  4. Varför vill du jobba här?
    Blir ofta bra diskussioner om vad som är viktigt.
  5. När är du som mest lycklig?
    Vill man ju veta
  6. Vad är viktigt för dig för att du ska prestera/göra det bästa jobba du kan?
  7. Du äger en billboard under en dag på nåt fett ställe – vad står det på den?
    Kanske den konstigaste frågan, men avslöjar en hel del. Blir det något personligt, nåt om jobbet? Kommer hen inte på något?
  8. Hur skulle dina medarbetare/kollegor beskriva dig idag?
  9. Vilket är ditt bästa köp för under 1000 spänn det senaste året?
    Nej, det här är nog den konstigaste frågan. Fast väldigt bra. Kan avslöja så mycket om vad folk brinner för.
  10. Tillräckligt bra i tid vs. 100% och sent?
    I 99 fall av 100 blir det här en diskussion om hur man prioriterar
  11. Varför kommer folk här tacka mig för att jag anställde dig?
    Självinsikt någon?
  12. Vad gör du när det blir för mycket och du blir ofokuserad?
    Nästan alla svarar ”tränar”, ”springer” etc. 
  13. Du har en medarbetare som inte är nöjd, med sin situation, hur hanterar du det?
    Lite tråkig, men bra.
  14. Vad vill du veta?

Sen skulle jag säga att det absolut viktigaste är att våga ta in någon i processen som tänker helt annorlunda. Kan vara smärtsamt.

Det är inte allt för sällan som min initiala känsla är fel, men med de här frågorna (och lite hjälp från andra) tycker jag att jag träffar bättre.

Social innovation och intimitet #sime10

Johan Ydring4 kommentarer

Jag trodde Stefana Broadbent skulle bli dagens höjdpunkt och det var hon. Det är något härligt när det plötsligt kliver upp en akademiker som med kirurgisk precision förklarar skeenden som vi andra bara yrar om.

Dr Broadbents utgångspunkt är att social inovation inte händer där vi tror. Vi ändrar beteenden på oväntade sätt.

Den sociala cirkeln. Genom att studera folk, år ut och år in kan hon visa på hur vi egentligen kommunicerar och med vilka. Det som visar sig är att den sociala cirkeln är mycket liten. M.a.o vi pratar med ungefär samma 5-10 personer hela tiden. Hon slår även hål på idén att det är ungdomarna som har flest kontakter. Det är helt tvärtom. Desto äldre du blir desto fler personer har du i ditt nätverk. Både de mer intima och de mer perfiera. Fortsätt läsa ”Social innovation och intimitet #sime10” →

Dag 1 på #sime10 lovar gott

Johan Ydring2 kommentarer

Jag är imponerad av vilket program SIME ställer upp med dag 1 i år. Det är dessutom en rolig blandning av folk från olika branscher och med helt olika utmaningar. Kul att se att både Angry Birds och Gowallas skapare dyker upp, men synd att de får så lite tid. Jag hoppas att jag kan få tag på Josh Williams från Gowalla och höra hur han ser på framtiden nu när Facebook rullar ut Places på bred front.

Visst blir det kul och inspirerande att lyssna på Spotify, SEB, Eyewonder mfl, men oj vad jag ser fram mot sociologen Stefana Brodbent. Hennes forskning kring intimitet och kommunikation är verkligen tankeväckande. Inte minst för att den sätter ett helt annat ljus på debatten kring ”facebook på jobbet”.

Här är hennes senaste dragning från TED:
http://video.ted.com/assets/player/swf/EmbedPlayer.swf

Därför är det så svårt med sociala medier

Johan Ydring9 kommentarer

För visst är det svårt. För vissa, men inte för andra. En del företag, organisationer eller individer fullkomligt omfamnar sociala medier medan andra står förvirrade och förundrade vid sidan av. De slänger längtansfulla blickar bort mot de där som kan och försöker sen göra likadant. En facebook-grupp här, ett twitter-konto där, kanske t om en blogg dyker upp på någon del av en sedan länge halvdöd sajt.

Det finns så klart en mycket enkel förklaring till varför vissa lyckas och andra inte. Jag tycker att parallellen till försäljning är intressant. De flesta riktigt duktiga säljarna är det helt naturligt. Ni vet vilka jag menar. De är de där som man stöter på som faktiskt skulle kunna sälja precis vad som helst bara genom att vara sig själva. De har sällan gått någon ”sales academy” eller lärt sig olika trick. De luras inte. De är engagerade och de tror på sin produkt och det gör du med efter två minuter.

Och precis som inom försäljning handlar sociala medier om talang, viljan att utmana invanda beteenden och en genuin, omutbar tro på att det är mer lönsamt att vara trevlig och utåtriktad än introvert och hemlighetsfull. Det handlar inte om strategi, policy eller kanalval. Det handlar inte om vem som gör vad, när det är rätt att svara eller inte och vad eller hur man säger något.

Lånad av http://www.wrapables.com

Alla de här sakerna kan vara en hjälp på vägen, men de är i sig inte vägen. Nej, den hittar du i det sanna engagemanget, i tron på produkten/tjänsten/varumärket och i viljan att berätta om det för andra.

Sen måste man inse att det är helt i sin ordning att folk är mer än bara sitt företag och att det är något bra. Att Mårten bloggar om mat med ena handen och twittrar och bloggar på Lantmännen med den andra är inget problem. Tvärtom. På samma sätt bygger Walter Näslund och Jesper Åström Honestys varumärke, Björn och Judith Halvarsons och Micco Grönholm Pyramids genom deras bloggar. Är det en strategi lagd och uträknad av dessa sluga reklammänniskor? Jag tror inte det. Det ligger i deras DNA. De kan inte låta bli att bygga sitt eget varumärke och därför kan de inte heller låta bli att bygga sin arbetsgivares. Har jag fel lovar jag dessutom att de kommer rätta mig nedan.

Så är det då inte ett problem att SJ skriver ”kram” på Twitter? Och hur skulle det se ut om någon gjorde något liknande hos oss?! Underminerar det inte varumärket? Kanske, men allvarligt: Är bättre att ägna månader åt att skriva en policy för att i samma andetag ta död på allt vad inspiration, kreativitet och engagemang heter? Aldrig.

Konversationsmedier (sociala medier eller vilket uttryck du nu föredrar) härmar det verkliga livet, det är därför det är så svårt. I verkliga livet gör du bort dig ibland. Du pratar först och tänker sen, du tar i lite för mycket, skämtar för hårt, skrattar för högt. Ingen policy i världen kan hindra det. Men det är ok. Vi är alla människor här ute. Fortsätt läsa ”Därför är det så svårt med sociala medier” →

Att svara i sociala medier – ett par idéer

Johan Ydring3 kommentarer
För en tid sedan började jag fundera kring hur man enkelt skulle kunna göra en modell för att hjälpa företag att förstå hur, när och vad man bör svara i sociala medier. Resultatet blev ett inlägg jag kallade Snabbkurs för företag i sociala medier. I den använde jag mig av en modell som ursprungligen utvecklats av Amerikanska flygvapnet och som översatts förtjänstfullt  av bl a Per Axbom. Det jag hoppas kunna tillföra är ett ännu mer proaktivt sätt att se på hur vi kan hantera kommentarer kring vårt varumärke eller produkt. Min utgångspunkt är att vi vill att det ska pratas om oss. Mer, inte mindre och oftare. Och även om det här framförallt handlar om att reagera går det att agera mer eller mindre framåtriktat. Jag tror på mer.
Jag har nu uppdaterat modellen något och kommer här försöka utveckla något kring de olika stegen både före och efter.

Sociala ambassadörer inte mangers

Johan Ydring5 kommentarer

Är det viktigt att ditt varumärke representeras i social medier? Förmodligen. Om det dessutom pratas mycket om er är det ännu viktigare och om ni dessutom ägnar er åt något som engagerar, absolut!

Det finns en växande känsla i näringslivet; ”Vi borde ha nån som tar hand om det här”. Lösningen blir att det anställs och/eller utses någon. Med lite tur är det en person med PR, marknads- eller informtörsbakgrund. Men inte nödvändigtvis. Att agera är naturligvis bra, men att agera fel kan bli dyrbart. Att som SJ svara med en kund med ”Kram” är förmodligen inte helt lyckat. Som JWW påpekade är det viktigt att hålla reda på och vårda företagets grundvärden och inte bara att ha ett ständigt flöde ut på t ex Twitter.

Ett annat problem upplever ComHem. De har förmodligen ett av Sveriges mest utsatta och ifrågasatta varumärken och de har en kille som sitter och försöker svara på allt som sägs på Twitter, på bloggar (som t ex här och här) och i forum. Stackars Samuel…

Vad gör man då?

Först och främst måste varje varumärke bestämma sig för om det är något att satsa på. Det här nya. Sociala medier. D.v.s. att faktiskt engagera sig i och lyssna på vad kunderna tycker om vårt varumärke.

Fortsätt läsa ”Sociala ambassadörer inte mangers” →

Whistleblowers och sociala medier

Johan Ydring1 kommentar

Igår gick det ett program på radio om ”Whistleblowers”, personer som avslöjar vad företag egentligen håller på med när ingen ser på. Kontentan var att de som väljer att gå ut och ”avslöja” ofta får lida. De hamnar i onåd hos företag, får sparken etc men även att det inte finns någon lag som sätter spelreglerna varken för arbetstagare eller arbetsgivare.

Nu handlade det här inslaget nästan uteslutande om offentligverksamhet, vilket var lite synd, men det berörde även de lagar som uppkommit i USA efter bl a stora kemikalieskandaler och nu senast Enron.

Mycket intressant var också att debatten kring det inte ens berörde att det nu finns 200 000 000 sätt att vara en whistleblower. Du behöver inte ringa till Expressen längre vilket borde göra det ännu svårare för företag att ”skydda sig” mot att bli avslöjade.

Vem vet, det kanske leder till att fler och fler företag, landsting och kommuner faktiskt måste börja ta sin personals oro på allvar och agera. Kanske inte så dumt…

Lite mer om wistleblowers och lagarna finns på Wikipedia:

Varför är EpiServer så tysta?

Johan Ydring3 kommentarer

Den senaste tiden har det stormat en del kring EPiServer på Twitter och på en del bloggar.

Det berodde främst på att Bonnier bestämt sig för att helt går över till EPi. MindParks VD Jocke reagerade rätt häftigt på det (med all rätt) och drog igång en sjudundrande debatt. T om någon från TV4.se var inne och svarade att de minsann ”slapp” gå över till EPi.

epi-idioter

På mkse.com finns det även gott om exempel på företag som slänger ut EPi, också där helt tyst från EPi:s sida.

Det konstiga är att jag inte kan hitta en enda kommentar från EPiServer vare sig på bloggen, mkse.com eller på Twitter.

På Twitter verkar EPiServer verkar helt ägna sig åt att bara kommentera det positiva som sägs. Kanske inte den mest moderna strategin, vilket såklart ger ytterligare fyr åt deras belackare.

Vikten av varför

Johan Ydring2 kommentarer

Jag jobbar med en hel del olika projekt och en hel del olika typer av projekt; sajter, bildbanker, upphandlingar, reklamkampanjer, online-pr etc etc
Jag tjatar ofta, oavsett vad för typ av projekt det är, om att målen är det viktiga. Precis som i den gamla klyschan ”vet du inte vad du ska spelar det ingen roll hur fin karta du har”.
Men risken är alltid att även om man sätter ett bra, konkret mål så ställer man sen en massa krav som motverkar det.

Enter: Varför?

Det absolut enklaste sättet att undvika det är att ställa sig frågan ”Varför?”
Prova nästa gång. För varje krav eller önskemål ni har. Fråga varför. Inte en gång utan flera (minst 3). På så sätt kan ni jobba er ner mot vad essensen av varje krav/önskemål är. Det är oerhört nyttigt och bra och dessutom kan ni säkra upp så att ni inte gör något som motverkar målen.

Läste nyss om Lessing på DN. Hans arbete kring den Creative Commons är högintressant men minst lika intressant är argumenten emot. Tycker även det finns något spännande i att Norge lägger sig i framkant och släpper kart- och väderdata fritt. Där kanske svenska staten skulle ställa sig frågan ”Varför inte?” istället.

Fler invites till wave…

Johan Ydring6 kommentarer

Nu har även jag fått tag i några invites till wave. Så jag följer upp Johans inlägg.

Jag har tre invites att dela ut – vem vill ha och varför?

Så. Mirre, Erik och Calle fick var sin. Rid på vågen!