Hur lär man känna en person på 40 min?

Har under åren och inte minst på senaste tiden gjort en hel del rekryteringar. Både i Sverige och i andra länder. Utmaningen är som alltid att på kort tid förstå vem det är man har att göra med.

Rapa CV är trist och meningslöst. Standardfrågor som ”fem bra och fem dåliga sidor” är ju döden – både för den som ställer och den som ska tvingas svara. Ärligt talat, har man inte ett bra svar på det, ja vad ska man då ha svar på?

Det man vill ha fram är ju vem det är bakom masken.the-strangers-2

Så, dags att sätta ihop något nytt. Något som inte är så väntat och som hjälper till att relativt kvickt säga något om en person.

Har snott en grunden till de här frågor från en podd jag var med i av Anna Arvidsson (fd. Bonnier Brand Studios) och Niklas Hermansson. Är inget jätterevolutionerande och många företag jobbar sen länge med att hitta frågor som snarare bidrar till en diskussion än ”kontroll”. Jag tycker ändå att de här frågorna är bra och att de snabbt ger en relativt nyanserad bild av en person.

  1. Beskriv dig själv med ett ord
    Kanske mer intressant än vad folk svarar är hur de svarar. 
  2. Vad ser du är viktigt för att lyckas som ledare? Över gränser?
    Beror så klart på vilken typ av tjänst man söker. Men bra att blanda ”flummiga” frågor med väldigt konkreta.
  3. Vad skulle den person som står dig närmast säga är den grej som hen stör sig mest på?
    En spännande grej är bara att se vem personen anser vara sin närmaste.
  4. Varför vill du jobba här?
    Blir ofta bra diskussioner om vad som är viktigt.
  5. När är du som mest lycklig?
    Vill man ju veta
  6. Vad är viktigt för dig för att du ska prestera/göra det bästa jobba du kan?
  7. Du äger en billboard under en dag på nåt fett ställe – vad står det på den?
    Kanske den konstigaste frågan, men avslöjar en hel del. Blir det något personligt, nåt om jobbet? Kommer hen inte på något?
  8. Hur skulle dina medarbetare/kollegor beskriva dig idag?
  9. Vilket är ditt bästa köp för under 1000 spänn det senaste året?
    Nej, det här är nog den konstigaste frågan. Fast väldigt bra. Kan avslöja så mycket om vad folk brinner för.
  10. Tillräckligt bra i tid vs. 100% och sent?
    I 99 fall av 100 blir det här en diskussion om hur man prioriterar
  11. Varför kommer folk här tacka mig för att jag anställde dig?
    Självinsikt någon?
  12. Vad gör du när det blir för mycket och du blir ofokuserad?
    Nästan alla svarar ”tränar”, ”springer” etc. 
  13. Du har en medarbetare som inte är nöjd, med sin situation, hur hanterar du det?
    Lite tråkig, men bra.
  14. Vad vill du veta?

Sen skulle jag säga att det absolut viktigaste är att våga ta in någon i processen som tänker helt annorlunda. Kan vara smärtsamt.

Det är inte allt för sällan som min initiala känsla är fel, men med de här frågorna (och lite hjälp från andra) tycker jag att jag träffar bättre.

Eurobest – några intryck

Efter att ha tillbringat en nästan en vecka i Lissabon på årets Eurobest vore det ju själva fan om man inte kunde komma hem, om inte insiktsfull så i alla fall inspirerad. Tyvärr blev jag inte direkt blåst av stolen en enda gång och tyvärr var det alldeles för mycket strul med tekniken. Något som inte känns riktigt värdigt för en tillställning av den här digniteten.

Tre dagars seminarier med några av världens främsta reklamskapare kan sammanfattas så här:

Vi jobbar inte med reklam längre, det är en dialog nu. Konsumenten är en vän och måste behandlas som en sådan. Vi måste göra något som är relevant för att det ska fungera och komma igenom bruset.

Siffror i all ära men stor och riktigt bra reklam kommer inte ur insikter, det kommer ur fri kreativitet och det måste vi se till att få utrymme till. Fast är det reklam vi gör? Vad är t.ex. Twelpforce? Eller Sneakerpedia? Är det en kundtjänst, en CRM-modul, en kampanj över tid eller något helt annat?

Förut var reklam som att spela bowling; man siktade och träffade 8, 9 käglor. Nu är det ett flipperspel; man sätter bara bollen i rörelse sen vet man aldrig hur det går (den här liknelsen drogs minst tre gånger)

Sociala medier!!! Glöm inte det. Och inte gamification heller. Allt ska vara spelbart, delbart, prata-om-bart.

Sen är vi lite osäkra på vilka roller vi ska ha, men vi behöver förmodligen någon som förstår teknik också”

Det låta förmätet t.o.m. nedlåtande. Det är det inte. Inte bara. Jag håller med om mycket. Och visst är Wieden/Kennedy, Coca Cola, AKQA, Contagious och de andra stundom både kloka och roliga att lyssna på men det hade ju varit kul med någon som vågade ta i lite. Utmana.

Det lysande undantag var Japanska Party. En byrå som inte kallar sig för reklambyrå utan Creative Lab. Party är tvärsäkra på sina roller. De har övergett den traditionella modellen med AD+Copy och har team bestående av CD+TD (Technical Director).

De är också hyggligt kritiska till mycket av det som görs av andra byråer. ”Vi gör inte skit för skit” säger Masashi Kawamura. Resultaten blir kompromisslösa och fantastiska. Så vad passar bättre än att avsluta med de här filmerna för Japansk NTT Docomo och Nike. Äkta, kreativa, delbara, prata-pm-det-bara hela vägen.
 

 

Kan det vara klart innan jul?

Wikileaks skakar världen men jag känner mig ganska oberörd. Det är snart jul och det betyder alltid hets. ”Skulle vilja ha det innan jul” börjar någonstans i september och upprepas sen av alla man pratar med, som ett mantra, långt in i december.
För mig får det effekten att världen stannar av lite grann. Även om jag ser spännande grejer och skulle vilja skriva något om såväl det politiska Facebook, skillnaden mellan Julien och Wikileaks och ge mina bästa julklappstips så blir det inte av.

Det blir det här istället. Skrivet på tunnelbanan på till kontoret. Nu är jag framme.

Eller förresten, julklappstipsen hinner jag med.

  1. Gör något bra och köp en get av ActionAid.
    (Är du en flyhänt webbkille/tjej skull du även kunna hjälpa ActionAid att bygga om sin bedrövliga flash-blobba till något användbart och bra.)
  2. Gör något kul och köp en kilometer av Dacar-racet så Annie får köra.

God jul!

Förväntningar

Det här är en teoretisk utsvävning kring Micco Grönholms artikel ”Om varumärken, känslor och förväntningar”.

Förväntningar är resultatet av vårt kollektiva och enskilda minne – blandat med en god portion förutfattade meningar och fantasier. På det sättet kan man använda förväntningar som ett uttryck för det vi finner hos t.ex ett varumärke.

Men att tala generellt om förväntningar är inte lätt. Vid en första anblick verkar de alltid vara laddade: med något positivt eller med något negativt. Om du däremot tar dig tid och studerar fenomenet närmre kommer du upptäcka att de allt som oftast helt saknar laddning. En förväntan på något blir då just bara det – att något går som man trott.

Sätt ur det perspektivet blir det därför svårt att tala om att ett varumärke eller en produkt överträffar ens förväntningar. Då har vi istället kommit in på det närbesläktade fenomenet ”överraskning”. Till skillnad från förväntningar är överraskningar alltid laddade. Det ligger i fenomenets natur.

Förväntningar kommer dock i olika förpackningar, former och skepnader. Det jag tycker är mest intressant är skillnaden mellan aktiva och passiva förväntningar. Något förenklat skulle jag vilja beskriva den aktiva förväntningen som något medvetet. Något du inte bara känner men också kan beskriva om någon frågar. Den passiva är alltså det motsatta. Det är något du inte tänker på, något du inte kan beskriva eller sätta fingret på. Som en lukt du känner och som plötsligt utlöser en kaskad av minnen och känslor. Odefinierbart, underbart eller skrämmande.

För att återkoppla det till varumärken så skulle jag säga att jag har en aktiv förväntan kring något från Apple. Det ska vara riktigt bra på en rad olika sätt; lätt att komma igång, fungera med alla andra Apple-grejer jag har och allmänt vara rätt trevligt att använda. Däremot har jag en passiv förväntan på att bli överraskad (ni ser, nu blev det lite krångligare), att få det där lilla extra.

Det här exemplet avtäcker något ytterligare. Aktiva förväntningar kan skapas, inte passiva. De passiva är i ännu större grad baserat på minne, erfarenhet och upplevelse.

Vi som jobbar med marknadsföring, varumärken eller försäljning på olika sätt är alltså i första hand intresserade av att skapa aktiva förväntningar och överraskningar. Summan av våra ansträngningar, och av företagen vi jobbar på eller åt, är det som i slutändan gör att vi lyckas skapa något djupare. Den obestämbara känslan av att jag kommer få något mer.

Enkelhet regerar

Anledningen till att Apple och Google vinner
Anledningen till att Apple och Google vinner

I mitt förra inlägg gjorde jag en liten sammanställning över verktyg för bevakning av sociala medier. Inser att det finns all anledning att upprepa en av de stora sanningarna inom produktutveckling: Keep it Simple.

Det är så klart inte brist på funktion man ska eftersträva, utan att göra de funktioner man har så enkla det bara går. 37 Signals (som bl a gör Basecamp) berättar i sin bok Rework om utvecklingen av en to-do-lista där. De tog helt enkelt bort nästan all funktionalitet utom det mest grundläggande. Inga datum, inga ”tilldela uppgift”, inga märkningar. Bara ett fält för skriva ner saker och spara dem i en lista, lätt åtkomlig var som helst ifrån.

Det är ett intressant och vettigt sätt att se på utveckling. Förutom att det blir hyggligt lätt att använda finns det en hel del fördelar för den som ska ta fram en produkt:

  • Snabbare time-to-market
  • Inte lika mycket kod att hålla reda på (eller delar om man sysslar med fysiska produkter)
  • Lättare att underhålla
  • Lättare att testa

Jobbar ni med någon form av produktutveckling så föreslår jag att ni läser 37 Signals två böcker (Getting real och Rework). Är inspirerande, provocerande och stundom helt briljant. Båda finns på Bokus och säkert på en massa andra ställen också.

Trevlig helg!

Hur Google ser världen

Hur Google ser på flash
Klicka för större

Och även iPhone kan tilläggas. Vilket görs tydligt genom den här mycket roliga sammanställningen http://www.narrowdesign.com/future/

Det där stället sociala-medier funkar inte

Jag är lite förvånad. Min högst ovetenskapliga och personliga upplevelse är att det konverseras otroligt mycket kring politik och valet. Men partierna är eniga. Sociala medier levererar inte. Partierna får helt enkelt inte den anstormning av nya väljare de tänkt sig att få.

Det dras såklart jämförelser med Obama. Och här börjar problemen. Det finns en spridd missuppfattning om att Obama på något magiskt sätt vann valet genom sociala medier. Vill man kan man kanske vrida det till det, men faktum är att Obama gjorde en sak; mobiliserade fotfolket, gräsrötterna. Det var det som var Obamas beryktade och mytomspunna sociala media-succé. Det var inte twitter, Facebook eller voteobama.com som fick miljoner av amerikaner att rösta för första gången. Det var de horder av dörrknackare, flygbladsutdelare och lokala inspiratörer som gjorde det. Sen använde dessa så klart ny teknik och nya vägar att kommunicera med varandra och, just det, få ytterligare personer engagerade i valrörelsen. Fortsätt läsa ”Det där stället sociala-medier funkar inte”

En som kan sociala medier – utan att veta om det

Har tjatat en del om den här killen, men jag tycker det är värt att ta upp igen.
Mark Michalek säljer bilar och hans motto är: ”Make a friend, sell a car, make money.”

Jag tycker det är ett utmärkt förhållningssätt även kring sociala medier (eller vilken annan relation som helst faktiskt).
Tilliten måste skapas innan man börjar sälja. Ge dom nåt de har nytta av och något att prata om. Make a friend. Sen kan man tänka på resten.

Alltså snarare: ”Vi kan lära dig ett par bra trick för att använda [din produkt] på ett effektivare sätt” än ”Få 30 % rabatt på första fakturan”. Det måste komma senare.

Det mest spännande är att de som är riktigt, riktigt bra på konversationsmarknadsföring (sociala media)  tänker/planerar det inte. De gör det bara. Inte som en del av en uttänkt plan utan av intresse och verkligt engagemang. Därmed inte sagt att det inte går att planera eller att en del planerade saker också kan bli bra.
Några sköna fakta och citat från Michalek:

“Typically, car salespeople will sell between 10 and 15 cars a month. Michalek sells an average of 37 cars each month. On his best day, last June, he sold 13 cars.”

“He stays in touch with the 3,450 customers he has sold cars to. These previous customers steadily send him new customers, and he rewards them with a ”bird dog” fee.

”I give out my business card and I tell people, ‘These are like Vegas chips,'” he said. ”‘If you send me a customer, I’ll pay you a fee,'” of $100.”

“Over the last 10 years, Michalek has seen customers becoming more educated by reading information on Web sites like Edmunds.com.

”I don’t have a problem with that,” he said. ”In my eyes that saves time. Because of my reputation, people call me up and say, ‘This is what I want, do you have it?’ And I make a deal over the phone.””

Resten finns här: http://www.edmunds.com/advice/strategies/articles/46946/article.html

Tror att jag även promotat Miccos tokbra inlägg tidigare ” Vad är produkten och vad är varumärket?”, men här finns det iaf om ni missat det
http://micco.se/2010/03/vad-ar-produkten-och-vad-ar-varumarket/

Många sätt att bli nådd

Härom dagen satt jag på Disruptive Medias intressanta seminariedag Social+Cash. Och inte trots utan tack vare att det var så intressant började jag reflektera över alla sätt jag nu har att kommunicera ut detta. Inte i ”sociala media” så där lagom anonymt, utan personligen; från mig direkt till någon annan.

Olika verktyg fyller olika funktion, vilket inte är så konstigt, och det som kändes snabbt och lite farligt igår känns ganska trögt och mossigt idag.  Fortsätt läsa ”Många sätt att bli nådd”

Nätet som solsystem

Det jag skulle vilja lägga till den diskussion Björn Alberts så elegant beskriver, att varumärken behöver verka i en sfär, är en diskussion kring fokus och centrum.  Har under veckan försökt komma på ett sätt att beskriva det jag menar och här kommer resultatet.

Jag är den första att skriva under på att vi måste prata om närvaro och inte webbplatser. Det är också något som går att prata med de flesta om nu. Det är inte alltid lätt, men det går. Här har vi hypen kring sociala medier att tacka. Den har fått många att lyfta blicken och i alla fall ana att det finns något annat, något större precis där bakom horizonten av den egna domänen. Fortsätt läsa ”Nätet som solsystem”