Så där då. Nu är det fler som tröttnat på Julian Assange och startat Openleaks som ett alternativ till Wikileaks. Då kanske vi kan börja värna om den fria informationen och sluta spekulera i om det väntade åtalet mot Assange är en konspiration.
Information wants to be free, but maybe Assange shouldn’t be…
Jag snubblade över den här fantastiska videon på Feber. För mig är det bortom allt tvivel att den är äkta. Ett tag hade jag nämligen God Channel och där är den här typen av predikningar vardagsmat.
Visst det här är en långt till höger kristen fundamentalist. Ingen tvekan. Men, medvetet eller inte så finns det något intressant i det han säger: ”Allt är verkligt”.
Om vi som marknadsförare anser att det vi gör har effekt, borde ju även det oönskade ha det. Det finns ju en del debatt (något mer nyanserad) kring skönhetsideal etc och reklamens roll i att unga människor går runt och mår rätt dåligt.
På samma sätt, om vi som utbildare tror att e-learning fungerar, varför skulle vi då inte bli påverkade av spel även i andra riktningen? Förhoppningsvis har skola, föräldrar, socialt umgänge osv viss påverkan på vad vi låter oss göra. Och jag tror iof att de flesta har en högre inbyggd tröskel när det kommer till att gå ut och praktisera sina senaste GTA-moves än att prova Martin Timells senaste hemmafix, även om båda är ungefär lika verkliga.
Ok, kolla in den sköna knäppgöken här. Men döm inte ut allt han säger bara för att det mesta är dynga. Även i vad som ser ut att vara en hög med skräp kan det dölja sig en pärla. Kolla bara på Henry Ford 🙂
Tyvärr, det är bara att konstatera. Nu är det Spotify som står på tur och blir offer för deras inskränkthet.
Det måste vara den branch som är mest fast i sina gamla mönster. Jag är (i princip) en fan av upphovsrätt, men när skivbolagen gräver sin egen grav genom att stympa utmärkta initiativ som Spotify så kommer de ta med sig möjligheten att få betalt för konstnärligt material i graven.
Telenor åker dit ordentligt efter att NRK hittat barnarbetare i Bangladech. Kanske inte helt otippat. Koncernchefen verkar hyggligt oberörd och säger att de ”ska undersöka”. Min spontana reaktion: Vilket arsle!
En full-blown, Japan-style, gråtattack är det enda som kunde räddat Telenor från total skam. Nu kan man bara hoppas att det här får samma effekt som det fick för Nestlé.
Krossad spegel = 7 års olycka. Syrabadande barn = 20 års varumärkesarbete.
Johan Ydring 