Nätet som solsystem

Det jag skulle vilja lägga till den diskussion Björn Alberts så elegant beskriver, att varumärken behöver verka i en sfär, är en diskussion kring fokus och centrum.  Har under veckan försökt komma på ett sätt att beskriva det jag menar och här kommer resultatet.

Jag är den första att skriva under på att vi måste prata om närvaro och inte webbplatser. Det är också något som går att prata med de flesta om nu. Det är inte alltid lätt, men det går. Här har vi hypen kring sociala medier att tacka. Den har fått många att lyfta blicken och i alla fall ana att det finns något annat, något större precis där bakom horizonten av den egna domänen. Fortsätt läsa ”Nätet som solsystem”

How much is too much?

Efter att ha lyssnat på Richard Rosenblatt från Demand Media väcktes en hel del frågor.

Demand Medias grundtes/affärsidé är att när allt mer bygger på sök (och där med innehåll) finns ett växande behov av att ha mycket och bra innehåll på sin sajt för att folk ska hitta dit. Allt fler besökare hittar in längre och längre ner i ”svansen” och de hierarkiska webbplatsernas tid är därmed förbi.

Longtail
Longtail

(Se vidare Andersons Long Tail-teori).

Deras lösning är att skapa och sälja professionella innehållsmakare av olika slag (inklusive hela communities) så att alla kan få riktigt bra innehåll på sina sajter. Rosenblatt drar exemplet med den lilla trädgårds-sajten som med hjälp av deras innehåll får ett föllödat community med massor av relevant innehåll. Det fina, tycker Rosenblatt, är att ett community av det här slaget kan delas mellan flera olika sajter inom samma ämne vilket gör att det aldrig blir tyst.

Jag ställer upp på problemet. Jag är övertygad om att sitemap(en) är död. Den har tjänat sitt syfte, men när 80 % av alla besök startar på Google är den mer och mer onödig. Med intåget av den semantiska webben är den helt enkelt död.

På dödsbädden
På dödsbädden

Vi måste, precis som Rosenblatt antyder, alltså hitta nya sätt att förhålla oss till hur en webbplats är strukturerad. För med site map(en) kommer även andra delar att dö, eller åtminstone bli svårt sjuka; förstasidan, kategorisidan eller vilken typ av olika startsidor som helst som hittills haft en närmast avgörande roll i hur man ta sig runt på webben kommer fortsättningsvis föra en tynande tillvaro i sajternas utkant.

Däremot ställer jag inte upp på deras lösning. För om ”alla” kan leverera ”bra innehåll” kommer inget innehåll bli tillräckligt unikt för att verkligen ge något. Det är som att säga att lösningen för att skapa bra TV är att klona Kunskapskanalen, BBC eller vilken annan kanal man nu tycker levererar kvalitativt innehåll, 2 000 000 gånger. Det funkar helt enkelt inte så. Tvärtom! TV får stå som ett lysande exempel på det.

Jag tror säkert Demand Media funkar som affärsidé, men inte som en idé för att lösa problemet med att man faktiskt måste lägga ner tid, pengar och kunskap om man ska ta plats.

6527

Med den siffran startar Kevin Kelly, guru på Wired, sin presentation. 6527 är nämligen antalet dagar sen den första webbsidan gjordes.
Känns faktiskt helt omöjligt att det vi ser idag började med en sida för bara 6527 dagar sedan. Och det är det Kevin vill förmedla: ”we have to get better in believing in the impossible”

När Internet började sa många att det skulle bli som TV, fast bättre. Jag skulle säga att många fortfarande ser det så. Men det är klart, det blev inte TV, fast bättre, det blev ganska mycket mer.

Kelly fortsätter med att måla upp Internets evolutionsstege. Stegen är sammanfattat: share computer -> share text –> share data.

Först kom nätverket. Alltså ihopkopplade datorer som kunde kommunicera.
Steg två var att dela dokument och länkar till andra dokument (webb). Det är här vi är nu. Till en början förde det här steget med sig en stor oro över att dela med sig av det man skapat. Det har vi kommit över. Nästan.
Båda stegen har i grunden gått ut på att dela med sig. Men bara lagom mycket.

Vad blir nästa steg då?
”Data” säger Kelly,”vi kommer dela all data”. Och allt, verkligen allt kommer att vara uppkopplat, delat och tillgängligt. Kelly menar att vi kommer dela med oss i ”finare upplösning”. Allt vi tillverkar kommer att innehålla data som blir en del av ”the cloud”, det övergripande, transparenta och världsomspännande molnet av information. Det blir ”the database of things”.
Det här innebär att vi kommer närmare datan och det är här vi verkligen hittar ”Semantic web”, ”World Wide Database”, ”Web 3.0”, eller vad det nu kommer kallas.

Han påpekar att precis som med Internet vs. TV så kommer det ”inte vara webb, fast bättre. Det är något mer”.
Allt blir en maskin. Så fort något är på (on), är det en del av maskinen. Det som inte är på, kommer inte räknas, inte finnas.

Det Kelly pratar om är den yttersta globaliseringen. Om ”one heart beat” och jämför med nuvarande finanskris och den nästan synkrona rytmen på världen börser. Han går t.om. så långt att han kallar det ”Socialism 2.0”.

Det låter otroligt, lite läskigt och kanske omöjligt. Så Kelly avslutar som han började. ”We have to get better in believing in the impossible”. Och visst, på 6500 dagar kan mycket hända.

Se själv:

http://blip.tv/play/gfIU2LMIhZlM