På tal om att hitta gamla minnen.

”Tjejen” är alltså Mary Meeker som kanske är mest känd för sin årliga rapport om trender på Internet. Fortfarande massor av faktaspäckade slides, fortfarande briljant.
På tal om att hitta gamla minnen.
”Tjejen” är alltså Mary Meeker som kanske är mest känd för sin årliga rapport om trender på Internet. Fortfarande massor av faktaspäckade slides, fortfarande briljant.
Hittade en riktigt bra sammanfattning på Web2summit. Via Twitter dessutom. Börjar faktiskt se nyttan med det även om personer som Tom O’reilly tenderar att ösa på väl mycket. Vill däremot rekommedera O’Reilly radar. Väldigt bra.
Efter att ha lyssnat på Richard Rosenblatt från Demand Media väcktes en hel del frågor.
Demand Medias grundtes/affärsidé är att när allt mer bygger på sök (och där med innehåll) finns ett växande behov av att ha mycket och bra innehåll på sin sajt för att folk ska hitta dit. Allt fler besökare hittar in längre och längre ner i ”svansen” och de hierarkiska webbplatsernas tid är därmed förbi.
(Se vidare Andersons Long Tail-teori).
Deras lösning är att skapa och sälja professionella innehållsmakare av olika slag (inklusive hela communities) så att alla kan få riktigt bra innehåll på sina sajter. Rosenblatt drar exemplet med den lilla trädgårds-sajten som med hjälp av deras innehåll får ett föllödat community med massor av relevant innehåll. Det fina, tycker Rosenblatt, är att ett community av det här slaget kan delas mellan flera olika sajter inom samma ämne vilket gör att det aldrig blir tyst.
Jag ställer upp på problemet. Jag är övertygad om att sitemap(en) är död. Den har tjänat sitt syfte, men när 80 % av alla besök startar på Google är den mer och mer onödig. Med intåget av den semantiska webben är den helt enkelt död.
Vi måste, precis som Rosenblatt antyder, alltså hitta nya sätt att förhålla oss till hur en webbplats är strukturerad. För med site map(en) kommer även andra delar att dö, eller åtminstone bli svårt sjuka; förstasidan, kategorisidan eller vilken typ av olika startsidor som helst som hittills haft en närmast avgörande roll i hur man ta sig runt på webben kommer fortsättningsvis föra en tynande tillvaro i sajternas utkant.
Däremot ställer jag inte upp på deras lösning. För om ”alla” kan leverera ”bra innehåll” kommer inget innehåll bli tillräckligt unikt för att verkligen ge något. Det är som att säga att lösningen för att skapa bra TV är att klona Kunskapskanalen, BBC eller vilken annan kanal man nu tycker levererar kvalitativt innehåll, 2 000 000 gånger. Det funkar helt enkelt inte så. Tvärtom! TV får stå som ett lysande exempel på det.
Jag tror säkert Demand Media funkar som affärsidé, men inte som en idé för att lösa problemet med att man faktiskt måste lägga ner tid, pengar och kunskap om man ska ta plats.
Michael Pollan är riktigt skarp. Tycker det här var en av de bättre samtalen under Web 2 Summit i år. Tycker iof att debatten kring mat är intressant i sig. Om man sedan kopplar ihop Pollans argument med Lessigs dragning kring totalkorruptionen i Senaten och Intels demo av telefonen så börjar det verkligen hända nåt.
Kan även rekomendera hans bok ”In Defence of Food”.
På Read-Write-Web ligger Al Gores tal från summiten. Gissar att det kommer upp på Blip också inom kort, men det här duger bra.
Tillägg: Nu finns den som en fil på YouTube så jag lägger in den istället.
Lidija Davis, som är en smart person, bjuder också på en sammanfattning i text, som tyvärr redovisar mer än kommenterar det som sas.
John Heilemann (New York Magazine), Arianna Huffington (The Huffington Post), Gavin Newsom (City and County of San Francisco), Joe Trippi (Trippi and Associates) SF Mayor
Det här var en mycket intressant debatt med ett gäng riktigt smarta människor. Nu är kanske debatt att ta i då alla verkade vara ganska överens i de flesta frågor. Men ett intressant samtal då.
Huffington, som för övrigt var den som rev ner skratt och applåder med citatet i rubriken, är övertygad om att Obama inte hade kunnat vinna utan nätet. Den gräsrotsmobilisering han lyckats med springer till största del ur nätet. Hon räknas nu som en av de mäktigaste bloggarna i världen och Huffington post är mer ett mediahus än en blogg. Det må vara sant som hon säger men som Gavin Newsom, San Franciscos borgmästare, påpekade är det de som behöver Internet mest inte har tillgång.
En intressant observation var att left-wing-åsikter iom Obama har blivit mainstream. Ingen tycker längre att det är något skumt med att vilja begränsa de obscena bonusprogrammen eller att erbjuda alla sjukvård.
Påståendet att bloggarna har tagit över den granskande journalistiken i USA känns givet när det kommer från Huffington. Men efter en veckas tv-tittande här tror jag faktiskt hon har rätt. Vet tyvärr inte om det samma kan sägas om Sverige där de mest uppmärksammade och mäktiga bloggarna är storheter som Blondin Bella och 1000 apor.
Joe Trippi fick in en snygg parafras på Clintons gamla dänga när han sa: ”it’s the network, stupid!”. Syftade så klart på republikanernas totala oförmåga att använda nätet. Känns som något man borde skicka till Fredrik och Mona nu när vårt val börjar närma sig.
San Franciscos mycket unga borgmästare satt och var otroligt lik Christian Bale.
Förutom det, var han både smart och sympatisk. Hade bl.a. en intressant reflektion kring ökade krav på ”sanning”, transperans etc iom nätet. ”Vi är nu i en politisk såpopera”. Det tvingar fram att man måste vara den man är. Vem vet, det kanske leder till att politiker måste få vara mänskliga?
Jag har iaf bestämt mig för att Huffington Post ska få vara med på mitt Netvibes-konto.
Jesus vilken skärpt kille. Otroligt bra på att presentera sitt case och otrolig utstrålning.
Kommer knappt ihåg ett ord av vad han sa, men det var klart det bästa av allt som sas under de här tre dagarna.
Intel stod för den coolaste demon. Användningsområdena för telefonen som kan känna igen och hämta info om saker är fenomenalt många. Att den dessutom kan översätta gör det ju inte sämre. Nu var det iof lite fusk. Mobilen drevs av en ”riktig” dator bakom soffan, men Intel-chefen trodde att det rörde sig om ett par år tills det blev verklighet. Lagom till nästa boom då…
Den ide på intranät som visas är också fantastiskt bra. Kanske inte rocket-science, men tillräckligt annorlunda mot tex Sharepoint eller andra standardlösningar för att folk faktiskt ska börja använda det.
http://blip.tv/play/gfIU2LJxhZlM
Snälla. Bara lite…
Det låter ju grymt intressant. En panel bestående av Max Levchin (Slide), Vic Gundotra (Google), David Treadwell (Microsoft – Live Platform Services), Amit Kapur (MySpace), Elliot Schrage (Facebook) diskuterar framtiden för sociala plattformar.
Tyvärr verkar det inte lyfta riktigt. Det blir mest att sitta och försöka visa vem som är öppnast, mest flexibel och allmänt mysig. Men som Levchin påpekar, oavsett vilken plattform du väljer är du låst till den. Ingen skillnad mot tidigare alltså.
Google-killen sticker faktiskt ut hakan och säger att det är skillnad på plattfomen (dvs hela webben) och olika applikationer som ligger ovanpå (facebook, myspace, google etc).
Frågan som väcks iom det är var inovation börjar. I standarder eller i att tänka nytt/fritt. Microsoft är förmodligen inte helt med på att man inte behöver starta i standard. Tyvärr verkar ingen anna heller vara det. Det jag känner är att det finns en övervägande risk att det blir samma sak som vi haft med Windows vs PC, eller SAP vs Oracle. En standard styrs per definition av någon och om den inte blir öppen (som t.ex. W3C) kommer företagen alltid försvara och begränsa handlingsutrymmet.
Nu tog google-killen precis upp det vilket faktiskt gjorde att det hettade till en aning. Tyvärr återstår det 32 sekunder av debatten så det blir inte mycket med det.
En kille jag verkligen gillade var Zappos vd Tony. Otroligt skön inställning till att driva företag och hur viktigt det är att faktiskt upprätthålla och måna om ett företags kultur.
Deras idé bygger på att man har ”Commitable Core Values”. Alltså värderingar som företaget både ”Hire and Fire” utifrån. Hela vägen, på riktigt.
Anekdoten kring de som ringer till Zappos och beställer pizza är jäkligt bra. Om man vet var man är på väg så löser man även det konstigaste situationer.
Däremot kan man ju fråga sig hur lätt det är att hålla det uppe i en riktig kris. Tycker iaf att det är en bra grundinställning.
http://blip.tv/play/gfIU2KczhZlM