Strax innan lunch glider Alexander Bard och Andrew Keene upp på scenen. Nu förväntar jag mig provokation och de levererar. De jag blir väldigt undrande över är hur folk kan gå ut nu? De har precis segat sig igenom dragning 1A från sponsorerna och annan ganska slätstruken smörja, men nu väljer de att gå ut. Märkligt.
Bard börjar med att konstatera att det finns två problem med allt som görs på nätet:
- Narcissism – alla tror dom är bäst och tar sig därför rätten att sprida sin dynga över världen
- Naivitet – vilket skapar narcisistens världsbild.
Om naivitet har även Keene ett och annat att säga. Enligt honom är det grundläggande problemet att folk inte tänker tillräckligt. Helt enkelt, folk är (i stort) idioter. När Keene sen fortsätter ösa på med uttalanden som ”Information kan inte vara fri. Det skulle bli katastrof”, vi styrs av ”Information communists” och ”Folk måste få betalt” för vad de gör knorras det en hel del i stolarna runt mig.
I princip är det han säger att folk måste inse att de är mediokra. Han frågar till slut, rakt ut i publiken: ”hur många här inne erkänner att de är mediokra?” Inte en hand upp, men en hel del skratt. ”Varför skrattar ni? Varför kan ni inte erkänna att ni är mediokra?”
Bard och Keene är inne på något intressant. Finns det verkligen en vinst i att folk delar med sig av all möjlig skit de kommer på? Låtar på MySpace, foton på Flickr och tanklösa, inåtvända blogginlägg. Ska man verkligen säga saker bara för att man kan bli hörd? Bard menar att det vi ska ha är Talent Generated Content istället för User Generated Content. Men det betyder också att vi ska betala för det.
Att internet skapar nya klasser är ingen ny idé. Det blir dock en intressant vinkel när Bard vänder det till att ”den nya underklassen” är de som har tid att göra av med och de är därför bara de som har tid att använda all den skit som kommer ut, t ex location-tjänster. Keene tillägger att ”The upperclass will buy privacy!” De kommer alltså bara vara de som har råd (som jag tolkar det främst intellektuellt) att stå utanför den nya delningshysterin.
Oavsett om man håller med herrarna eller inte så är de intressanta frågor de tar upp. Själv är jag långt från övertygad. För att göra det hela lite mer intressant hade det varit på sin plats att ha någon på scen som hade en anna åsikt.
Johan Ydring 
Lämna ett svar till Rikard Windh Avbryt svar